Dahlior på en skärgårdsö

En följetong om uppväckande till frostens lieslag, del 4 (4)

Lieslaget och slut på säsongen

När jag ser tillbaka på det tidigare nedpräntade, märker jag att det verkar vara som SMHI´s månadssammanfattningar av det gångna vädret. Tråkig läsning, men när vädret pågår så är det en nog så viktig parameter för dahliorna och speciellt om det inte regnar. Så därför tar jag nu vädret med en gång så är det över:

Den 26 augusti hade det kommit ytterligare 26 mm regn till och månaden gav totalt 150 mm. September månads nederbörd slutade på 31,5 mm varav 28 mm kom kring  den 11 september. Man kan ju tycka att augustiregnet borde ha mättat jorden, men icke alls så det var nödvändigt att vattna i september. Inte för att dahliorna slokade men för att jorden på vissa ställen var torr. Vissa av dem är stora och har mycket blad och kräver därför rimligen ordenligt med vatten. Oktober gav totalt 56 mm varav 39 mm kom i början av månaden och så sent är det inte så kikigt med vattning, eftersom dahliorna inte verkar växa längre. De blommar och blommorna varar längre och man märker att kylan påverkar färgerna. Dahliorna med kraftigare och mörkare färger blir blekare.

Redan i mitten av oktober började jag bita på naglarna, när jag hemma kunde se att det var frost på taken och undra hur dahliorna mådde ute på landet. På mina vandringar till Centrum eller andra inköpsställen brukar jag passera ett radhusområde och den 28 okt fanns det ett halvt hav med krasse på en tomt. Nästa morgon låg den rejält ner efter frostnatten. Oh mina dahlior…… .

Alltnog, vi kom iväg till landet på morgonen den 30 okt och här hemma var det rejäl frost. På båten över till Arholma förhörde jag mig om frostläget och jo, det hade nog varit frost den 28 okt. Det var som jag hade förväntat mig!

Karlssons blandning 30 oktober, på något längre avstånd än i del 3

Frostangripna men inte längst ner på stjälkarna, så ingen påverkan på knölarna, men absolut läge att börja gräva upp dem. Hur hade den långa rabatten klarat sig?

Ingen frost här inte men Arabian Nights är något blek

Den långa rabatten är mera skyddad av träd och mot vind samt närheten till huset. Karlssons blandning står lägre på äng/gräsmatta och är utsatt för västliga och nordliga vindar.

Nu vidtog två dagars grävande och tvättande.

Till vänster stod Arabian Nights nyss. Nu vilar vi till nästa år

När det gäller hantering av knölarna och förvaring finns det lika många råd (nästan) som skribenter! Vad som är rätt eller fel är svårt att säga, men en sak är säker; om inte dahliorna gror till våren då har metoden inte varit bra.

Så här gör jag: Jag gräver upp dahliorna, och det är lättast om de inte är hårt frost-angripna, för då kan stjälkarna vara som kall kokt spagetti och då blir det svårt att lyfta knölarna. I värsta fall kan frosten ha slagit till ända ner till knölen och då är jag inte säker på att den kommer igen nästa år. Hanteringen medför alltid att en del knöldelar lossnar. Dessa kastas direkt och detsamma gäller på våren. Jag har aldrig lyckats få ett ensamt knölelement att ta sig, om det inte har haft en bit stjälk kvar. Det dör inte vid drivningen och det bildar sugrötter, men det kommer inte något skott.

Om stjälkarna är långa kan det vara klokt att klippa ner dem till 3 dm höjd, för då riskerar man inte att fläka knölpaketet eller bryta loss dem från knölarna, när man drar upp dem ur jorden. Man gräver med en grep och väger upp knölmassan och drar försiktigt i stjälkarna. Därefter petar man bort jord med en blompinne över och mellan knölarna och skakar försiktigt på det hela så att så mycket som möjligt lossnar.

Naturligtvis misslyckades jag litet. En del knölpaket gick isär, så nu har jag säkert 10 stycken fler dahlior än vad som fanns i landen, men å andra sidan så kommer inte alla att gro till våren. Summan av kardemumman blir alltså konstant.

Hej hå, hej hå till komposten vi gå…….

Sedan tvättar jag bort återstoden av jorden genom att skaka och ruska knölarna i vattenfyllda hinkar eller krukor. Sista jorden pillas återigen bort med blompinnen. Viktigt är att få bort maskarna. Under den långa vintern äter maskarna på knölarna, men det verkar som om de först äter mjuka halvruttna knölar. Men de förökar sig också och när det är dags för förgroning kan man hitta många pyttemaskar.

Dahliabadet

När blaskandet är avklarat, klipper man av stjälkarna till 2 – 3 cm längd och lägger dem på tidningar för att rinna av och torka - gärna över natten men passa så att det inte blir frost.

Torkning och väntan på inpackning. Återstår att ta hand om de stora i krukorna!

Dahliorna läggs i samma plastbackar som användes vid förgroningen av de stora knölarna. En tidning i botten och sedan den andra backen ovanpå och en tidning överst. I klädkorgen läggs också tidningar överst. Det gäller att packa ordentligt med de största i botten och då på sidan, eftersom risken är mindre att man bryter av knölelement. Finns det litet plats under dem eller i hörnen så lägger små knölpaket där. Överst lägger man små så att allt utrymme används. Jordbortpetning och tvättning görs också för att det skall få plats så många knölar som möjligt och för att inte backarna skall bli alltför tunga. Är det några knölar som ser tveksamma ut, bör de läggas överst så att man kan titta till dem då och då så att de inte håller på att ruttna.

Vinterförvaringen görs i vårt inre kallförråd, bastun!

Klart för vinterförvaring

Ja så ser alltså årscykeln ut för våra dahlior.

Tack för att du läste och du är mycket välkommen med synpunkter.

Ulf Blanche
Arholma den 3 november 2008