Dahlior på en skärgårdsö

En följetong om uppväckande till frostens lieslag, del 3 (4)

Äntligen full blom

I den förra berättelsen var jag väl optimistisk, eftersom jag trodde att alla dahliorna skulle ha utvecklat sig till full styrka till den 1 augusti.

Av de hundra krukorna visade sig liv i 95 av dem, vilket innebär att 5% av dahliorna inte grodde. Det tycker jag är ett bra resultat - speciellt med tanke på att de krukor som ingen groning skedde i hade de tveksamma och små knölarna eller om man så vill "chansningskrukorna". Den sista krukan som grodde togs ur växthuset den 7 juli och då var det enbart litet "grönt ludd". En del dahlior är alltså sega med en groningstid på 9 veckor. För Dahliorna som planterades direkt i landet under fiberduk (alltså utan förgroning) gick det också bra. Det var bara 2 som inte tog sig av 12 stycken. Det goda resultatet får anses bero på att ingen frost kom i maj och inte heller i början på juni.

Den 2 juni vid utplanteringen, se stockrosen tv om tulpanerna

Den 27 juni, nu är stockrosen till vänster

I år var jag "duktig" eftersom stödkäpparna sattes ut tidigt. Annars brukar jag få brottas med dahliorna och knäcker en del grenar och punkterar en del knölar med käpparna.

Den 15 augusti, se stockrosen till höger

Den 26 augusti

Den första blomman kom den 11 juli i en kruka som knölen också förgrotts i. Den första dahlian på friland blommande dagen efter och den var förgrodd i landet under fiberduk. Resten av dahliorna som förgrotts i kruka och planterats ut den 1 juni började successivt blomma i slutet på juli. Några står i skugga en stor del av dagen, vilket därför försenar blomningen.

Väderläget i juli var som ni kanske kommer ihåg litet knepigt. Värmen kunde man inte klaga på men däremot på vattentillgången - både det från himlen icke kommande och det sinande markvattnet. Under juli kom det totalt 21,5 mm ( den 1:a 11 mm, den 10:e 5 mm, den 15:e 0,5 mm och den18:e 5 mm). När augusti började var alla vattentunnor tomma och litet diskvatten förslog inte långt. Den egna pumpen gav då inte mer än disk- och hygienvatten. Det blev till att smyga sig upp till områdets handpump och kånka hem 100 litet per dygn.

Dahliorna lyckades dock klara sig utan torkskador och frodades, men en del andra ettåringar blev ganska illa åtgångna.

I augusti så kom det äntligen regn och hittills har det kommit 124 mm, men inte blev man helnöjd ( den 3:e 18 mm, den 4:e 4 mm, den 6:e 26 mm, den 8:e 31 mm, den 13:e 29 mm, den 15:e 1,5 mm, den 16:e 0,5 mm, den 18:e 13 mm och den 22:a 1 mm). Varför detta lilla missnöje? De allra största knölarna har vi i två stora plastkrukor och dem har jag inte borrat hål i, för jag vet hur mycket vatten dahliorna kräver. Jag var borta några dagar på ockuleringskurs och då hade det kommit 29 mm och krukorna var bräddfulla. Dahliorna i dessa har ännu inte återhämtat sig. De ser verkligen hängiga ut och ser ut som om de torkat. De repar sig nog inte denna säsong.

Vad som retar mig är att jag inte kan få fram hur pampiga växterna är på fotografier. Det finns en klassisk fråga gällande Fritiofs Saga: "Vem vajade rågen?" Är man kortvuxen går det att påstå att dahliorna är manshöga. Närbilderna är OK men vyerna blir intetsägande. Kanske lyckas jag bättre, för jag skall snart gå på några timmars blomfotograferingskurs.

Gillets trädgårdsvisningar som jag deltagit i har varit intressanta, men jag inser att jag inte har samma prioriteringar som de trädgårdsägare jag besökt. Då jag inte märkt upp dahliorna får jag Karlssons blandning och vissa av er får väl rysningar inför nedanstående bild.

Den 19 augusti och Karlssons blandning

Nu har jag förstått att det skall regna fram till helgen och jag som är i staden. Uj, uj hur skall det går för dahliorna i krukorna utan dräneringshål?

Vad har jag lärt mig i år? Detsamma som alla år. Jämför bilderna 2 juni och 15 augusti. Vad tycker du? På den första bilden är dahliorna mest som små gröna tussar med gott om utrymme, men på nästa bild när de blivit mera än en meter höga är det för trångt. Frågan är vad som är orsak och vad som verkan? När jag planterar dem ser det så glest och ynkligt ut och man kan inte riktigt föreställa sig hur stora och platskrävande de blir. Skälet är förstås att vi har för många dahlior och att jag inte ids gräva dubbelt så många rabatter. Man kan också undra över hur stora de skulle bli om de fick dubbelt så mycket plats var och en, eller gäller det omvända? Någon synpunkt från läsaren?

Läs den sorgliga fortsättningen i den avslutande delen om frostens lieslag. Nästa epistel kommer när den andra frostnatten är över och det kan vara snart eller dröja ända till november. Förra året var det den 13 oktober, men man vet aldrig.

Ulf Blanche
Arholma den 26 augusti 2008