Dahlior på en skärgårdsö

En följetong om uppväckande till frostens lieslag, del 1 (4)

Litet allmänna funderingar och uppväckandet

Dahlior kan man odla på många sätt antingen genom att köpa frön och låta dessa gro tidigt eller köpa färdiga knölar. Jag inbillar mig att de som säljs som sommardahlior är frösådda. Tror att tanken med att kalla dem sommardahlior är ett försäljningsknep och att man skall kasta dem när frosten kommit. Ingenting hindrar dock den sparsamme från att spara dem, dvs de underjordiska knölarna och njuta av dem nästa år.

Har man inte specialintresse så får man inte genom frö upp de pampiga dahlior som på våren kan köpas i påsar med så läckra färgbildar att man bara står och dreglar. Jag har hittills fått upp dahlior som motsvarar bilderna.

Nu har jag så många dahlior att jag måste titta åt ett annat hål när jag passerar de förföriska ställen med knölar. Redan förra året bestämde jag mig för att inte köpa fler, men så en dag var jag på Vinn Stormarknad och en utlänning frågade mig något om dahliorna. Jag besvarade hans fråga samtidigt som jag lystet spanade på påsarna. Ja tänkte jag, två påsar kan jag nog unna mig ändå för de här är ju alldeles förtjusande. När jag kom till kassan så hade jag tre påsar och det betydde sex dahlior till att få plats med! Låter kanske inte så mycket, men jag har (nästan) slutat med att gräva nya rabatter. Skall man göra det som man gör på Bergianska så planteras dahliorna i lätt upphöjda bäddar med ett plantavstånd på 0,7 till 1 meter. Detta innebär att varje planta drar 0,5 till 1 kvm var! Så fint bor de inte hos oss.

Den rationelle med gott om besparingar köper knölar och låter sedan frosten ta hand om övervintringen. Ett annat alternativ läste jag om för ett antal år sedan i Allt om Trädgård och det var en dam norrut som är dahliafantast. Hon startade redan på senvintern med att så frön, men hon hade tydligen kontakter med dahlisällskap/fröfirmor i andra länder. Hon fick fram intressanta och stiliga växter som ser helt annorlunda ut än de bilder som finns på påsarna vi normalt hittar i fröställen. När frosten kom så var säsongen över för hennes del och inga knölar sparades.

Dahliafrön gror lätt och växer snabbt men de måste få ordentligt med ljus för att inte bli rangliga. Det är lätt att själv ta reda på grobara frön men inte från alla arter. Vissa har så täta blommor så det inte blir några frön, t ex Pompon där blomman är som en boll och kronbladen bildar bikakemönster i form av långa rör.

Pompon den 13 oktober 2008 då frosten tog dahlior på de utsatta ställena.

Jag vet inte om det beror på att blommorna är så hårt knutna och därför inte pollineras. En nackdel med att själv samla fröer är att man inte vet vad det blir för färg eller form på plantan.

Att ha många dahlior är krävande, dels rabatter, tillgång till vatten (bristvara), energi att gräva upp och tvätta knölarna efter frosten, lagringsutrymme över vintern samt dels när det börjar ljusna och spira kruka in dem och förvara dem till utplanteringen.

Uppväckandet

Måste man kruka in dahlior och varför? Jag tycker det och det beror på att våren i skärgården är 2 till 3 veckor senare än i Stockholm. Delar av min långa rabatt ligger i skugga, vilket ytterligare fördröjer uppvärmningen av jorden. Den första dahlian jag köpte som knöl fick en blomknopp i mitten av augusti tror jag. När vi nästa helg kom ut för att beundra blomman hade knoppen funnit sin väg till ett rådjur. Ny knopp var dock på gång men den tog frosten och resten av plantan innan augusti ens var slut. Så såg alltså vår första dahliasäsong ut. För att få en ”tidig” blomning och därmed en lång säsong driver vi upp dahliorna före utplantering. En annan fråga är när man skall plantera ut dem. Ja den som det visste! De senaste åren skulle man kunna ha gjort det tidigt om man bara tänker på frosten. Frost var det den 19 maj, men jag vet inte om det var någon ytterligare knäpp några dagar senare. Förr var det någorlunda frostsäkert efter första veckan i juni. Mikroklimatet spelar också in eftersom vissa platser får mindre eller ingen frost. Det är också samma fenomen på hösten och gäller samma platser som på våren.

Hundra dahlior började jag hantera den 31 april och var färdig den 2 maj. Då hade jag provat ett nytt grepp och planterat 15 direkt i ett land och under dubbel fiberduk. 85 placerades i kallväxthuset i krukor av varierande storlekar direkt på jorden med fiberduk över sig. De större krukorna som växterna står i hela sommaren stod i södra delen av växthuset på trall som vi där har som golv och myshörna och kattviloplats.

Några inkrukade dahlior i väntan på transport till växthuset. Lägg märke till det fiffiga i att använda altanen som planteringsbord.

Några av dahliaknölarna är så stora att de inte ens får plats i hinkar. Jag har försökt att dra isär dem men det går inte och jag nänns inte slå itu dem med spade. Några som är något mindre men ändå ifår plats i stora plastkrukor provade jag att trycka ner i en stor plastlåda. Normalt svinn efter vinterförvaringen är 5 till 10 % beroende på att de ruttnat eller att maskar ätit på dem eller att de torkat.

Tre dahlior i en plastlåda

Utplanteringen

Läs den spännande fortsättningen kring den 1 juli. När planterades de ut? Hur många dahlior tog frosten? Hur många grodde inte och vad är normalt?

Ulf Blanche
Arholma den 12 juni 2008